Petskis

Så gick det då precis så illa som det inte borde ha fått gå. EIF:s herrlag föll ner till division III efter att ha spelat 1-1 borta mot Pallohonka igår. Matchen var bland det mest spännande och dramatiska jag nånsin sett. EIF kämpade i över sjuttio minuter med en man mindre mot både det andra laget och mot domaren som verkligen var bland det sämsta jag har sett. Ett mycket tveksamt rött kort för EIF:s Victor Solomon ändrade matchbilden totalt och när Pallohonka nån minut senare tilldelades en mycket tveksam straff så blev uppförsbacken enorm för EIF. Trots allt detta så visade laget en fantastiskt inställning och kämpaglöd och hade massvis med chanser som tyvärr inte ledde till ett segermål. Jag är fullständigt övertygat att EIF hade vunnit om man hade haft alla elva man på planen hela matchen! Även på annat håll i Finland gick resultaten inte EIF:s väg och degraderingen var ett faktum. Väldigt hårt att inse att Ekenäslaget nu tvingas ner en divison lägre än BK-46 som lyckades hållas kvar i division II. Med det lag som EIF hade detta år så borde man ha kämpat om seriesegern och inte nedflyttning.

Varför gick det då som det gick? Om man bortser från gårdagens match där domaren avgjorde så finns det ett par avgörande saker som kunde gjorts bättre under säsongen.

Under vårsäsongen så spelade laget helt bra men direkt efter sommarpausen så hände nåt. Eller inget rättare sagt. Enligt rapporter så var det ingen höjdarinsats av tränaren och träningsupplägget och det var väl också därför som R. Wahlstedt fick gå i slutet av sommaren. Att sen som ny tränare komma in och försöka ändra om totalt fungerar inte så jag tycker inte man kan skylla degraderingen på nya tränaren. Laget spelade trots allt bättre och bättre ju färre matcher det var kvar.

En annan sak som jag tycker är lite lustig och som varje år utspelar sig i EIF är positionsbyten efter varje match. Ta t.ex. Simon Sid som spelade som anfallare, yttermittfältare, offensiv innermittfältare, defensiv innermittfältare under säsongen. Vad var hans egentliga position där han passade bäst? Hur ska man veta det när man kastar omkring positionerna i laget alltför ofta. Likadant med Mange Huldin, Johan Estlander och Timo Brotkin. Backlinjen är den lagdel som varit nästan densamma i varje match vilket är positivt, åminstone när det gäller mittbacksparet.

Målskyttet är den tredje grejen jag vill ta upp på tal. Ifjol gjorde Victor Solomon nästan alla mål för laget och att han skulle få en lika lysande säsong i år var väl lite för mycket att hoppas på. Även om han gjorde en hel del mål igen laget så skulle det vara bra att ha en annan anfallare som backup när målskyttet inte fungerar för den ena. Men det hade inte EIF i år. Mange gjorde en bra säsong men är mera en duktig kantspelare och Johan Estlander hade lite svårt att hitta målet dom gånger han fick chansen att spela. Ofta så spelade dessutom EIF med bara en anfallare och då är det även upp till mittfältarna att göra en del mål. I början på säsongen gjorde Garry Lewis bra ifrån sig men blev sen skadad och EIF tappade en viktig spelare som kan avgöra matcher.

Självklart fanns det bra saker som måste lyftas fram också. Här är några av dem:

- Återvändarna Mange Huldin och Timo Brotkin kämpade med ett riktigt grönvitt hjärta under hela säsongen.
- Jens Mattfolk spelade med ännu större hjärta när han även i år "tvingades" spela på fel position. Under de sista matcherna var Jens kantback, yttermittfältare och ytterforward på en och samma gång.
- Utlandsförstärkningarna gjorde även i år mycket bra ifrån sig och passar bra in i laget utan att gnälla eller skälla på medspelare.
- Unga talangerna Ville Sevon och Dennis Lindroos visade att de håller i division II på allvar.
- Martin Ekholm klev in i laget i ett pressat läge och visade stabilitet.
- Nicolas Brain var mycket bra trots att han hade blivit bortsåld från LoPa och inte var tvungen att bevisa nåt på planen för de EIF.

Så vad kommer nu hända till nästa år? Kommer alla de bästa spelarna fly från laget eller kommer man att hålla ihop och försöka stiga tillbaka direkt? Jag vill påstå att man ska försöka hålla ihop de flesta och göra allt för att stiga direkt. Om man fastnar nere i division III så är det lätt hänt att man bara accepterar läget och blir ett hyfsat divison III lag i framtiden. Spelare som Ville Sevon, Dennis Lindroos och kanske även Robert Lindqvist måste bli nyckelspelare nu när det spelas på lägre nivå. Anställ en tränare som har varit med att ta ett lag och stiga tidigare och som kan hålla bra träningsnivå. Kanske också läge att fundera på Centrumplanens skick och mått... Om man vill spela snabbt och brett anfallsspel så kan man inte göra det på dagens centrumplan. Nu är definitivt läge för en ändring genom att lägga om gräset samt göra planen bredare.

Till sist vill jag säga att jag fortsättningsvis kommer se alla hemmamatcher även nästa år och säkert också många år framåt. Oberoende vilken division det handlar om så kommer jag sitta där på ladugårdsgatan och heja fram de grönvita.