Hovet, Stockholm 14.12.2013
Så ska man då försöka skriva några rader om konserten med Håkan Hellström förra lördagen. Försöka få fram allting i någon fin text. Vet inte ens var jag ska börja. Jag önskar att alla kunde få uppleva samma känsla för det är verkligen nästan omöjligt att förmedla känslan på detta sätt.
Jag kan ju börja med att säga att det var en väldigt bra konsert. Inget tråkigt förband som ingen vill lyssna på. Fullsatt arena, 9300 glada svenskar i alla möjliga åldrar, inte bara tonåringar utan även äldre generationer.
Det är också något alldeles speciellt att gå på konsert i grannlandet i väst. Det har jag i och för sig upplevt tidigare på kentkonserter så det var ingen överraskning som så men ändå på något vis väldigt fint att få känna igen samma lyckorus och familjära känsla. Man känner sig så väldigt välkommen och trygg. Okej, nu börjar det låta som någon sekt men ni fattar kanske vart jag vill komma.
Introlåten som spelades precis innan Håkan gick på scenen var ingen mindre än Hammarby fotbolls inmarschlåt "Just idag är jag stark" och när hela arenan tar i och sjunger för kung och fosterland, ja då vet man att kvällen kommer bli magisk.
Själva konserten var just så där passligt lång som man vill att det ska vara. Inte en timme och en kvart, inte heller en timme och fyrtiofem minuter utan två och en halv timme lång. Hur lyckas man fylla tiden för Håkan har väl inte så många bra låtar? Men se det har han visst. Jag måste erkänna att jag var lite dåligt förberedd för jag har verkligen inte lyssnat igenom alla äldre skivor utan mest hållit mig till de två senaste. Jag visste inte heller att det fanns så många fantastiska äldre låtar som verkligen var speciella. Jag önskar att jag kunde alla texterna för att bättre ha kunnat komma in i samma feeling som alla andra i lokalen. Men nu vet jag det till nästa gång. För jag tror inte detta var sista gången jag såg Håkan live.
Hade tänkt lägga upp några klipp från konserten som jag hittade på YouTube men det finns nog inget klipp som gör upplevelsen rättvisa. Det går inte att få fram samma känsla när man tittar på ett mobilinspelat klipp helt enkelt. Fast en liten snutt kan jag ju inte hålla mig från att lägga upp. Se och tyck vad ni vill.
Orkar ni inte lyssna på talet så börjar själva låten vid 3:05 ungefär och glöm nu inte att det är hörlurar på och hög volym som gäller.
