Petskis

I ett antal veckor har jag haft lite tandvärk i en av mina visdomständer men har inte gjort nåt åt saken. Man har ju hört alla storyn om hur plågsamt det är att dra ut dem och hur rötterna på de nedre kan växa hur som helst vilket gör det svårare. Att jag dessutom har hemska minnen från barndomen om mina tandläkarbesök gör inte saken lättare. Men idag tog jag mod åt mig och ringde tandläkaren och berättade att jag har lite värk. Fick genast en tid idag kl. 13 och tänkte hatiska tankar om tandläkaren före jag ens hade varit där. "Om den j***a kärringen gör så att det gör ont för mig så ska hon minsann få veta att hon lever". Nu är jag välbehållen tillbaka utan det minsta att klaga på. Tre bedövningssprutor som knappt kändes och 10 minuter senare så var jag en visdomstand fattigare. Inga som helst problem. Tack så mycket kära tandläkare!